”Janusord” är en rolig beteckning för det som mer precist kallas autoantonymer (eller ibland kontronymer): ord som har två helt eller nästan motsatta betydelser.
Ett exempel är driva, som både kan beteckna att röra sig planlöst och utan kraft eller styrning – eller att målmedvetet arbeta och styra något. Och att dela något kan både vara att klyva det itu – delade meningar – eller ha något tillsammans – en delad ekonomi, jag delar uppfattningen att …
Janusord finns på flera språk. Svenska överse, norska overse och engelska overlook kan alla betyda både granska och förbise, strunta i. På engelska kan fast användas om något som rör sig snabbt – och om något som sitter fast.
När janusord finns i myndighetsspråk kan det bli krångligt. Om ersättning utgår, betyder det pengar ska betalas ut eller att det inte blir någon ersättning. Och sanktion som både kan användas för något man godkänner eller stöttar: vi sanktionerar vapenleveranser till Ukraina – men vi inför sanktioner mot Ryssland för dess anfallskrig.
Bild: Andrew McCabe on Twitter
]]>From Cathedral of Saint Lazarus in Autun, France. Courtesy of @dragonhistory.
]]>This has always been one of my favourites.
(Note: Different traditions mark the date of Twelfth Night as either January 5th or 6th, depending on whether the counting begins on Christmas Day or 26 December. See Twelfth night on Wikipedia)
]]>O, Hamnet! Läst för två år sedan, men anmälan blev liggande som ett opublicerat utkast under bloggpausen.
Hamnet – den unge Shakespeare, som bara med en bokstav skiljer sig från dramats Hamlet – är ändå inte huvudperson i boken. Förvisso det centrum som den kretsar kring. Men O’Farrells ärende är en äreräddning av Anne (eller Agnes, som hon också verkar ha haft som namn) Hathaway, Shakespeares hustru.
Hon som man brukat påstå var dum och lantlig: som var åtta år äldre; som man hävdat att Shakespeare tvingades gifta sig med mot sin vilja … och som han hånfullt gav ”sin näst bästa säng” i sitt testamente.
Men några säkra belägg för att William skulle ha föraktat sin Anne/Agnes finns inte. Och allt luktar nog en hel del av fördomar och manlig geni-dyrkan. Hamnet är förstås fiktion – mästerlig och prisbelönt! Men den som läst den tänker sig nog för innan hen slentrianmässigt faller i samma fälla.
För O’Farrells Agnes/Anne har en helt annan, egen integritet och egen intelligens, helt skild från mannens. En intrikat detalj är att Shakespeare aldrig nämns vid namn i boken: han är ”latinläraren”, ”maken” eller helt enkelt ”mannen”. Där mannen lever sin värld genom böckerna och texterna, har Anne direktkontakt med världen och sinnena.
Vi kommer aldrig att få veta vad som är sant om Agnes/Anne och Will – men hur som helst är det en enastående stark roman.
]]>July 15th, he came home with a terrible wound under his right front leg. The muscle was cut to the bone, and the open wound was crawling with maggots.
Thanks to the wonderful vets at Distriktsveterinärerna i Roma, he was saved.
We washed the wound twice a day, and rubbed it with honey. And in December, after five months, we could finally see that the wound was completely healed.
The best illustration to the subject ”respair”.
Happy 6th birthday, Sing-sing. <3
]]>OED has just a single record of respair – from 1525(!). Can’t think of a more appropriate word for what I wish for in 2023; a more appropriate word to resuscitate.
I found this in Susie Dent’s fine book Word perfect.
]]>Emma Byrne är inte lingvist, men PhD i robotik, forskare inom AI och vetenskapsjournalist, och boken verkar stå på gedigen forskningsgrund – bibliografin har över hundra referenser till vetenskapliga arbeten. För övrigt tre från svenska forskare: Arne Öhman, Magnus Ljung och Markus Karjalainen.
Många roliga iakttagelser och kommentarer!
Det sista avsnittet av norska Beforeigners (avsnitt 6, säsong 2) inleds med Sandy Dennys inspelning av Who knows where the time goes? med Fairport Convention.
Sandy Denny skulle varit 75 i dag, 6 januari. Lyssna på klippet från LPn Unhalfbricking (1969):
]]>”It felt like a special moment and, looking back, I am even more conscious of how particular and short-lived, it was. Nothing was off limits (…) There were no ’brand partnerships’, but blogging seemed to offer something even better: community and real connection. … Blogging made the impossible feel possible.”
A moment that changed me: my boss discovered my secret blog(Guardian, 18 aug 2021)
Alla som var med från början känner nog igen sig. Hm, är 2022 året då jag verkligen börjar blogga igen?
]]>